Motorcyklar har alltid varit intressant...

Min Ducati får en egen flik:

1977 då jag tog MC-kortet skulle jag givetvis ha en lätt MC.

För att få så mycket MC-känsla som möjligt valde jag en 1972 Honda K5.

Det enda fotot jag hittat är från den dagen jag varit i Häljarp och hämtat

den, tyvärr har det suttit framme i en fotoram i många år och blekts av solen.

Efter den följde min 1980 Yamaha SR500 som köptes 1981 och sedan hade i många år.

Här är ett foto taget på sensommaren 1981, bakdäcket behövde bytas under

vintern så varför inte passa på att ha lite "kul"? Fotograf var Roger Holmstedt.

Nästa foto är från sommaren 1982, taget av svåger Kent, platsen är Skanör-Falsterbo.

Fotot nedan är taget i Saxtorp sommaren 1983, fotograf är min vän Ludde.

 Jag hade tillbringat vintern åt att demontera hela maskinen och få

ramen omlackerad i en röd färg, ville ha ett italienskt tema på den.

Den kommande vintern lackades tank och sidokåpor i svart med många lager klarlack,

tyvärr så kraschade jag maskinen i September 1984 och ramen blev skrot.

Vi var några killar i Landskrona som gillade SR500´an skarpt, basic och kul att köra.

Allt bra kan dock bli bättre och då är det naturligt att börja trimma så smått...

Det började med 534cc-borrning men efter en sommar var ju inte det så kul.

I Motala fanns en firma som utlovade mycket grejor i sina annonser, vi bidrog

väl till deras (hans) årsomsättning med våra frekventa inköp.

Det maximala man kunde göra med en SR-motor var 640cc-borrning.

Det krävde en urfräsning av vevhuset, utsvarvning av cylindern för att kunna ta emot

det grova cylinderfodret med innerdiameter 98,4 mm, originalcylindern var på 87 mm. 

För bränslet användes gärna en DellOrto PHM40ND, en bra förgasare med accpump.

Här är en bild från verkstan vintern 1983-84 skulle jag tro.

Förgasartratten användes sällan, det var filter som gällde.

Med denna motor blev SR´n ack så kul att köra men samtidigt skör.

Ställskruvar till ventilerna bröts ner, kolvbultar gick av, allt kunde hända.

Den trimmade motorn flyttades över till en annan ram som fanns med mig till

sommaren 1994 då jag monterade hop maskinen som legat i källaren i sju år och sålde.

Annat som passerat:

När SR´en sålts ville jag ha något litet att skruva med, hade lust

att leta upp en registrerad crossmaskin och puttra rundor på.

Hittade en annons på en -77´a Husqvarna CR390 som var gatreggad

och försedd med blinkers och belysning, alltså ej enduroreggad.

Var och tittade på den nere i Veberöd, sommaren 1994.

Enligt min bedömning skulle den "bara" behöva nya drev och kedja, lacken på

tanken var original och i bra skick, med lite tillsnyggning så skulle den bli riktigt trevlig.

Vintern kom och jag började demontera maskinen och fann mer att justera, och mer,

och lite till, det slutade med att jag helrenoverat maskinen, pulverlackerat ramen,

borrat cylindern och bytt kolv, nya lager i motorn, även köpt en reservdelsmaskin.

Resultatet blev ändå riktigt bra, jag hittade aldrig bakstötdämpare med rätt mått,

dom som sitter på kommer från en -79´a som hade annan längd.

Efter en sommar, och ett par värmenypningar, tröttnade jag på tvåtaktaren och

sålde den till en farbror som kom från Stockholm med en Duett, handlade MC´n,

vi stuvade in den i hans Duett och sedan körde han norrut igen.

Nästa objekt blev en Vespa, en 1960 års Touring med 150 cc motor.

Jag fick den av min svåger Jonas som hade haft den stående ett tag.

Några ungar hade lekt med den, vajrar var paj, kicken var sönder, lite

annat var att betrakta som trasigt men det fanns hopp om den.

Jag pulade lite, bytte det som behövdes och sedan knattrade den igång.

Trivdes aldrig med den, gjorde nog misstaget att tro att man kunde

ersätta en riktig motorcykel med en Vespa, big mistake...

Dessutom fick den tillnamnet "djävulsmaskinen" eftersom den hade

egenheten att plötsligt stanna och vara omöjlig att starta bara för att

lika plötsligt knattra igång på nytt, en förbannad maskin helt enkelt.

Efter någon månad hade jag fått nog och annonserade ut den, det kom

två äldre herrar för att titta på den, de hade haft en sådan i sina unga dagar.

Som tur var fungerade den när dom testade den och dom slog till, när dom

körde från vårt hus tog vi bilen och körde åt andra hållet, ville inte vara kvar

hemma om dom skulle komma tillbaka med skräpet.

Den blev ganska cool trots allt...

Våren 1996 tror jag det var då auktionshuset i Landskrona fick ett stort

uppdrag att sälja en avliden MC-samlares hela kollektion av motorcyklar och delar,

mängder av maskiner och prylar skulle gå under klubban och jag var nyfiken.

Gick dit på visningen för att titta och jag stannade till och tittade på en fint

renoverad lätt MC, en Puch M125 från omkring 1970.

På auktionsdagen skulle jag dit för att titta, jag skulle ju inte handla

något men jag kunde ja alltid registrera mig för man vet ju inte...

Ett antal rop avkunnades och mängder med prylar i högar såldes

innan det närmade sig de kompletta maskinerna och jag var nyfiken.

När Puchen ropades ut lyssnade jag extra för jag var nyfiken på buden,

de var sparsamma på denna maskin, förmodligen var den ointressant

för de flesta och många väntade på dom finare motorcyklarna.

Eftersom buden gick trögt kunde jag inte låta bli att lägga på en

hundralapp när budet låg på 1300 och plötsligt hade jag ropat hem den.

Med auktionsfirmans provision fick jag betala 1700 kronor för den fina

maskinen men jag var inte populär då jag kom hem och berättade för Ayo om det.

Farbrorn hade nog gått igenom den ordentligt, den gick bra och trevligt

men registrering saknades så jag visste inte riktigt vad jag skulle med den.

I slutet av sommaren annonserade jag ut den och det kom ett par från Göteborg

som var intresserade, efter "hårda" förhandlingar accepterade jag 6500 kronor...

Då var det lugnt och fridfullt igen ett tag.